Han sitter där på stolen, han är inte upprymd, tvärtemot, han sitter tyst, bakåtlutad och stödjer huvudet mot hans arm.

Vad tänker han på?  Är han glad, är han ledsen, är han orolig?

Blicken är stilla. Den är inte sorgesen, den är tom men ändå full av liv.

Om jag skulle stirra honom rakt in i ögonen, skulle jag se hans själ?